Landskronas kammarmusikförening, så nära mig på många vis. Nu har vi en hemsida- äntligen! Och den hoppas jag få bidra med text till. Här ser ni hela deras program och ja just det- det blir minsann fyrhändigt med Lukas och mig i ett stort program den 20/11.

http://www.landskronakammarmusik.se/konsertprogram.html

Jag hoppas kunna locka föreningen att köpa en ny flygel, om inte till den 20 november så till framtiden (i samarbete med bra sponsorer).

Lukas och jag ser fram emot konserten! Äntligen får vi umgås lite för oss själva 😉 Lyx för småbarnsföräldern!

Att spela i sin hemstad är både det bästa och det läskigaste man kan göra. Jag hoppas också att mitt nya grepp med samtal efter konserten, denna gång med KG Hammar, ska locka folk. Vill att publiken ska delta i samtalet och få en ny kontakt med dem förutom det mer konventionella att berätta om verken och signera CD-skivor som också är bra, men detta är något annat. Mötas och lyssna på varandra, det är tanken. Lyssna på sin publik. En vändning.

Trelleborgsdagarna är över och jag tror publiken fick så mycket pianomusik att de kan överleva till nästa år! Underbara pianister fick jag höra och möta Trelleborgspubliken som var oss trogna varje kväll! Magiskt! Mats Widlund gör en toppeninsats för pianot och pianoälskare på detta vis.

Mats och Natalia

Thank you dear colleagues for making such wonderful “old” music come alive again! This is what we do, we keep it alive. I truly enjoyed your playing!

Bohumir, Anna och Gloria!

http://www.trelleborgsallehanda.se/kultur-och-nojen/article1508611/Bland-pianodemoner-och-klaverlejon.html

Jag fick ett mycket vackert vykort från någon i publiken som tackade för dessa dagar och jag måste säga: detsamma! Utan er lyssnare vore vi pianister inget! Hade dock lite svårt att läsa vykortsskrivarens signatur och hoppas du kan höra av dig kanske här på min mail, så får jag veta?

Nästa anhalt, Bosjö kloster med alltid lika oförutsägbara, lyriske och entusiasmerande Björn!

Det närmar sig pianofestival i Trelleborg. Och som jag ser fram emot det! Provade flygeln förra veckan och det är en av de bästa jag spelat på. Dessutom är akustiken fenomenal trots att det är en kyrka! Jag har kollat upp mina “medpianister” och de är unga och som de unga säger nuförtiden “sjukt” bra!

Härlig musik bjuds det på, bara pianopärlor, själv spelar jag Liszt och Debussy, men står också som enda pianist för det nutida inslaget nämligen ett underbart somrigt och målande verk av Staffan Storm “Lied vom meer”. Det doftar överallt i min trädgård nu, jag tittar ut med en kopp kaffe ibland på mina blommor i övningspauserna. Livet kan helt enkelt inte vara bättre!

Jag spelade med GSO och Leif Segerstam i mars månad. Aldrig har jag varit så nervös. Men det gick bra och jag spelade ett av hans märkliga stycken som extranummer, “Seven questions to infinity”. Han är världens märkligaste och snällaste! Ordlekar är ständigt närvarande och kärleken till musiken är oändlig. Det finns egentligen mycket att säga om Leif, men jag får sammanfatta med: en stor björn med dirigentpinne, han ingav mig lugn och känsla av samhörighet trots att vi är olika. En stor, genialisk, finsk björn. Jag tror inte han misstycker, för han kallade mig “argentinskt, varmblodigt fullblodssto” så vi hittade våra smeknamn.

Sommaren är här ! Jag vet, för jag var precis ute och rensade maskrosor och DET är sommar om något.

Detta som paus i Liszt-övandet. I sommar spelar jag Liszts “Années des Pelerinage” Italien-året. Ljuvligare mer livgivande musik får man leta efter! Jag känner mig som en stark, positiv, förälskad man eller kvinna, vilket som när jag spelar denna musik. Den är faktiskt riktigt Queer och gränslös. Jag säger bara 1800-talsromantiker, de kunde de! Sväva ut, beskriva i ord och toner, totalt överflödiga ord, överflödiga toner, men så nödvändiga för själen. Här finns knappt spår av klassicismens ramar, enkelhet, tyglar. Här är det otyglat, fritt, desperat, kärleksfullt, ömt, aggressivt, melankoliskt, här finns allt det vi aldrig vågar visa. “Con abandono” skriver Liszt ibland, att spela övergivet, tygellöst, fritt, efter eget hjärta. Tänk detta är jag i och i solen och med sommaren framför mig. Jag är lycklig!

J. Brahms_ Klavierstücke Op. 119_ Intermezzo

07 J. Brahms_ Klavierstücke Op. 119_ Intermezzo

08 J. Brahms_ Klavierstücke Op. 119_ Intermezzo

09 J. Brahms_ Klavierstücke Op. 119_ Rhapsodie

gick riktigt bra. Publiken lyssnade verkligen. Alla satser hade sina magiska ögonblick, men särskilt första och tredje kan jag tycka. Musica Vitae funkade bra i salen, trots att det är en hel orkester. Kammarmusikföreningen är liten men intresserad, precis som Salomon Smith. Ordföranden Cecilia gör ett fantastiskt jobb, är på gång med hemsida, leta ny publik. Det är ett hästjobb att driva en kammarmusikförening, men vi ska jobba vidare. Igår hade jag äran att vara artist och då släpper man allt sån’t och bara njuter av stunden. Nu mot Malmö och Palladium!

Daniel är en sådan fin ledare, bestämd, tydlig och opretentiös. Det var som att spela kammarmusik med honom igen, lika givande fast nu är han dirigent. Orkestern fann Staffans musik ganska omgående, de är snabba Musica Vitae, riktigt snabba, flexibla och lyhörda. Själv njöt jag av att få höra en riktigt samspelt orkester omringa mina soloinsatser. Det är nästan roligare att repa än att spela konsert, men bara nästan. Nä, konsert är bäst, nerven, bettet, det kommer då…vänta bara…