Börjar få ordning på den nu tycker jag, “Shattered night”. Fyra satser. Barnsligt förtjust är jag. Särskilt mellansatserna, men också inledningens skönhet. Ackord med många betydelser. Känner att det är “min” pianokonsert. Min dotter har börjat prata om “min” pappa, “min” mamma. Jag förstår det, vi har behov av att känna att vi har något för oss själva. Ett tag i alla fall. Vill ju gärna att fler pianister ska spela verket. Men just nu är det mitt. Bara mitt.