Jag spelade med GSO och Leif Segerstam i mars månad. Aldrig har jag varit så nervös. Men det gick bra och jag spelade ett av hans märkliga stycken som extranummer, “Seven questions to infinity”. Han är världens märkligaste och snällaste! Ordlekar är ständigt närvarande och kärleken till musiken är oändlig. Det finns egentligen mycket att säga om Leif, men jag får sammanfatta med: en stor björn med dirigentpinne, han ingav mig lugn och känsla av samhörighet trots att vi är olika. En stor, genialisk, finsk björn. Jag tror inte han misstycker, för han kallade mig “argentinskt, varmblodigt fullblodssto” så vi hittade våra smeknamn.